Del 2 från Tanzania. Jag heter Johanna Schultz och tog sjuksköterskeexamen på Arcada hösten 2013 och har sedan dess jobbat på en hjärtavdelning i Gävle. I höstas bestämde jag och en kollega oss för att åka ut och volontärjobba. Valet blev Moshi i Tanzania och den 30.1.2016 gav vi oss av.
Efter att ha lämnat barn-och neonatalavdelningen fortsatte projektet denna vecka på kvinnoavdelningen. Den första skillnaden som märktes var att kvinnorna som var inlagda var verkligt sjuka och många behövde faktiskt antibiotika (till skillnad från barnen som ofta inte var i behov av det). Avdelningen var uppdelad i en medicinsk sida samt en kirurgisk. Denna vecka låg det flest patienter på den medicinska sidan. Vanliga medicinska sjukdomar här är lunginflammation, blodförgiftning, olika former av cancer, diabetes m.m. Jag undrade varför vi inte hade sett något fall av malaria ännu, men tydligen är folk idag mer medvetna om sjukdomen och skyddar sig mer effektivt mot myggen.
På den kirurgiska sidan fanns kvinnor som genomgått olika kirurgiska ingrepp så som amputationer, bråckoperationer och blindtarmsoperationer. Där låg även kvinnor som hade varit med om trafikolyckor och behövde sårvård. En kvinna hade blivit gravt misshandlad av sin man och då fick vi förklarat för oss att en viss afrikansk stam visar att de tycker om sina kvinnor genom att slå dem… Om det sen stämmer vet jag inte.
Arbetet här liknade arbetet på barnavdelningen, vi agerade som någon form av sekreterare genom att ordna med papper i journalerna samt utdelning av journalerna till patienterna. Tyvärr var personalen inte lika intresserade av vår närvaro som på barnavdelningen och läkaren förklarade ofta inte patientens diagnos eller plan under ronden (tidigare pratade läkaren först swahili med patienten och sedan förklarade han för oss på engelska). Det blev både svårt och lite meningslöst att försöka förstå deras verksamhet. Vi bestämde istället att lämna avdelningen och följa med en biolog från Schweiz ner till laboratoriet där hon hade praktiserat veckan innan. Hon lärde oss både hur man analyserade blodbild samt blodgruppering. Vi testade sedan att ta blod av varandra med en nål som säkert är dubbelt så grov som hemma. Detta aspirerade vi ut i en trög spruta och tryckte ner i provtagningsrör. Detta var nog det mest givande momentet denna vecka fast vi bara experimenterade på egen hand.
Nästa vecka planeras safari och vi kommer därför hålla några dagars uppehåll från projektet. När vi kommer tillbaka hoppas vi på att få gå ner till förlossningsavdelningen. Volontärer där brukar få förlösa på egen hand (….) dags att ta fram sina obefintliga barnmorskekunskaper och hoppas på det bästa.
PS. Den brännskadade pojken blev mycket bättre och började äta igen. Mamman tackade för det lilla vi hade gett dem. Även om det till 90% känns som att man inte gör någon nytta överhuvudtaget så kanske lite gör mycket i slutändan.
-Johanna-