Torsdagens sjukhusbesök tog 5 timmar, varav vi väntade på läkaren i 4 av dem. Jag börjar bli ganska van från förra gången jag volontärade på sjukhuset i Moshi.
Väl inne hos läkaren vägdes Editha och till min förvåning hade hon faktiskt gått upp i vikt trots alla kräkningar veckan före. Jag försökte diskutera annan nutritionsbehandling med läkaren utan något vidare resultat. Försökte även diskutera diagnosen/prognosen och läkaren förklarade att hon hade gomspalt men var inte så intresserad av att diskutera det något vidare. Efter detta byttes ventrikelsonden och ny tid bokades 2 veckor senare för uppföljning. Sjukhusbesöket gav alltså inte så jättemycket förutom att jag nu försöker pusha på personalen att trappa upp nutritionsbehandlingen åtminstone varje vecka så att Editha ökar i vikt lite snabbare.
I och med sjukhusbesöket träffade jag en av sjuksköterskorna på barnhemmet. Jag frågade om det verkligen är nödvändigt att släpa med Editha till sjukhuset varannan vecka för vägning/sondbyte då det finns utbildad personal på barnhemmet. Vi diskuterade vidare och kom fram till att medicinsk utrustning skulle vara bra att ha på plats för att förhindra dyra sjukhuskostnader. Det finns redan en del utrustning som sällan används p.g.a. okunskap. Jag startade därför en insamling på Facebook som gick helt över förväntan och planerar nu att köpa bland annat blodtrycksmanchetter för barn, blodsockermätare och personvåg. Jag kommer sedan försöka utbilda personalen i användning av dessa under den korta tiden jag har kvar. Resten av pengarna kommer gå åt till gamla sjukhusräkningar och bilreparation (för att förhindra att de sjuka barnen drar på sig ännu mer bakterier i de smutsiga lokalbussarna).
Dagarna går åt till att sköta om de små. Ibland kommer anhöriga förbi för att hälsa på. Man märker att det är tufft för många av dem att lämna barnet efter besöket då det flesta vill kunna ta hand om barnet men har inte ekonomiska resurser för detta. Edithas pappa kommer flera gånger i veckan. Han blev rånad på allt han ägde och blev av med sitt jobb ungefär i samma skede Editha föddes. Han blev dessutom ensamstående då mamman dog under förlossningen. Han bor nu hos vänner och tigger sig till en inkomst. Det gör ont att se att någon verkligen vill ha sitt barn men inte kan.
Imorgon ska jag åka till stan och jaga ventrikelsonder och lägga in en ny eftersom den befintliga har gått sönder. Storshopping av utrustning blir på tisdag nästa vecka, återkommer efter detta!
Johanna