För någon månad sedan var vi omedvetna om en virussjukdom vid namn COVID-19. Idag påverkar den ALLT och ALLA. Vi uppmanas jobba hemifrån (om vi är i den lyckliga situationen att det är möjligt), tvätta händerna, hosta/nysa i ärmen etc. Vad gör kommunen, staden, staten då en pandemi härjar i landet? Kommuner och städer har i årtionden varit förpliktade att ha beredskapsplaner för eventuella pandemier. År 2013 då fågelinfluensan var på tapeten var den senast aktuell. Fågelinfluensan nådde aldrig Finland i den bemärkelsen.
Hösten 2019 gick budet att pandemiberedskapsplanerna måste uppdateras. Själva arbetet utfördes vårvintern 2020 och sändes till påseende till Regionförvaltningsverket. Beredskapsplanerna blir allt mer detaljerade, an efter att vi får mera information konstaterar Jeff Westerlund, ansvarig läkare för smittsamma sjukdomar vid Borgå vårdcentral. Trots en färsk pandemiberedskapsplan finns det detaljer som rör den praktiska verksamheten vi inte skrivit ner, tänkt på, inser vi nu, mitt i pandemin.
Finland är förberett för kriser typ en pandemi med beredskapslagren, tex. att det finns lag på att vissa mediciner alltid ska finnas att tillgå. Nyligen öppnades, för första gången faktiskt, beredskapslagret för hälsovård, för att bl.a. garantera att det finns tillräckligt med skyddsutrustning för hälsovårdspersonalen. Beredskapslagren är egentligen flera olika lager, runt om i Finland, med olika saker som kan behövas vid en kris i landet. Dessutom har tex HUS egna lager för apotek och logistik. Det att vi även i Finland upprätthåller skyddsutrymmen för befolkningen hänger nog ihop med vår historia tror Jeff. Våra grannländer har sakta monterat ner sina lager medan Finland behållit och utvecklat.
På det stora hela har man kommit igång i Borgå. Om några dagar öppnas pandemiavdelning för hela Östra Nyland, infektionsmottagningarna har inlett sin verksamhet. Det mest utmanande är att få information åt mänskorna. Hur gör man vid misstanke av smitta? Vart ska jag gå? Om ingen svara på mitt telefonsamtal – ska jag då åka in till jourpolikliniken? En okänd sjukdom, som ingen riktigt vet hur den beter sig, skapar oro och rädslor – hur bemöta dem?
Arbetet med att spåra smittan, för att bryta smittkedjan, fortsätter och Jeff bedömer att situationen tillsvidare är likadan som för två veckor sedan. När den stora rushen kommer vet man inte heller, motstridig information omkullkastar varandra. Kommer det en andra våg – det vet vi inte heller.
Det handlar om ett nygammalt virus som vi inte vet allt om ännu, vi lär oss an efter. COVID-19 hör till samma familj som SARS/MERS och arbetet med att ta fram vaccin mot detta inleddes men slutfördes aldrig då epidemin ebbade ut. Framtagning av vaccin görs av läkemedelsfirmor, något Jeff är lite kritiskt över. Vaccinen borde utvecklas och framställas av en opartisk part, typ WHO, så att det inte är den ekonomiska vinningen som styr. Då vaccinet för svininfluensan togs fram, fick en del biverkningar för resten av livet. Man har inte kunnat enas om vad som sist och slutligen gav upphov till biverkningen.
Idag, en vecka efter att jag pratade med Jeff kommer nyheter om att man i Danmark funderar på att lätta på restriktionerna, Tyskland flyger in intensivvårdspatienter från länder som är ännu hårdare drabbade, videosnutten med delfiner i Venedig var fake news och egentligen filmad i Sardinien och i Finland hörs röster om att skyddsutrustningen är slut, för att nämna något i det konstanta flödet om corona, COVID-19 och världen.
Alla i samhället jobbar febrilt med att få kontroll över situationen. En del av oss hålls hemma, jobbar eller hör till gruppen som först blev uppmanade att hålla sig hemma, 70 plussarna, undervisningen har gjorts om (på rekordkort tid!) och sedan – personalen inom sjukvården. Ni har fått applåder, hjärtan och hejarop men vi på utsidan vet inte vad ni går igenom under långa arbetspass, jag tror inte ens vi kan föreställa oss. Det jag kan göra är att stanna hemma, tvätta händerna, nysa i ärmen och sluta gnälla.
-Doodi-