Lördagen den 21 september åkte ett tjugotal medlemmar iväg till Tusby, Syväranta gård, där Lotta Svärd museet ligger, vackert beläget vid Tusby träsk. Den ursprungliga villan köptes 1936 av Lotta Svärd rörelsen som vilohem för sina medlemmar men den byggnaden brann ner år 1947. 1995 lät Lotta Svärd stiftelsen bygga den nuvarande villan.
Lottaorganisationen var en frivillig landsförsvarsorganisation för kvinnor som verkade 1921–1944. Försvarsarbetet gick ut på underhållsarbete. Under kriget arbetade många medlemmar i krigsområden med kosthåll, sjukvård och luftbevakning. Lottaorganisationen upplöstes 1944 enligt vapenstilleståndsavtalet i Moskva. Den allierade Kontrollkommissionen bestämde att organisationer som ansågs vara fascistiska skulle upplösas. Lotta Svärd bedömdes höra till dem. Medlemsantalet låg då på cirka 200 000. Lottaorganisationens försörjningsarbete och en del av tillgångarna övertogs av Vårdstiftelsen för Finlands kvinnor, som nuförtiden heter Lotta Svärd Stiftelsen.
Lottorna hade ett eget märke, ritat av Eric Wasström 1921 och den fanns tryckt eller broderad på det mesta.
Själva utställningen bjöd på ett informativt paket av vad verksamheten gick ut på. Allt möjligt mellan himmel och jord finns till påseende – Lottaorganisationens egna servis, Lotta-dräkten, brev, kläder, telefoncentral, fotografier, kokböcker, sjukvårdsutrustning, medikament…för att nu nämna något. Det kändes som om detta leddes med militär disciplin, trots att Lottorna gjorde mycket annat än befann sig på fronten. Tex. var det viktigt att fållen på dräkten var 25 cm från marken, exakt och alla lottor avgav ett löfte för religion, hem och fosterland. Små-lottorna (8–17 år) hade ett eget märke med en heraldisk ros.
De svenska lottorna samlade in pengar till Finland under kriget genom att sälja ”minnesnäsdukar” som gjorts för de olympiska sommarspelen 1940. Det var planerat att de skulle gå av stapeln i Helsingfors men andra världskriget satte stop för det. För pengarna byggde man ett hus, Ruotsin Maja, för rekreation för de finska lottorna. Verksamheten fortgår ännu och de fem rummen är i användning under sommarmånaderna, kostnadsfritt för lottor och små-lottorna. De mesta av husets möbler är de ursprungliga.
Varje år då självständighetsfesten på presidentens slott inleds med krigsveteraner och lottor, berörs jag (till tårar), så gjorde även det här museibesöket. Efter kriget blev det tyst om lottorna och deras verksamhet pga. av vapenstilleståndsavtalet. Det var många lottor som gömde sin dräkt, sitt märke och sin lottaidentitet och aldrig mera nämnde sin insats för Finland under kriget. De skämdes. Sanningen är att lottornas insats, både på fronten som hemma, var ovärderlig. Lyckligtvis har lottorna fått tillbaka den uppskattning och respekt de förtjänar. Djupt imponerad och tacksam satte jag mig i bussen tillbaka till Helsingfors.
Doodi