Förlossningsrädslans psykologi

En landsomfattande kongress kring förlossningsrädsla, Jyväskylä 12–13.4.2018.

Intresset för förlossningsrädsla, dess orsaker och behandlingsmöjligheter vaknade under 1990-talet i Finland. Diagnosen O99.80, Horror partus, togs i bruk 1998 i vårt land. Tidigare användes ofta begreppet relativ bäckenträngsel i de fall när kvinnor önskade och beviljades kejsarsnitt p.g.a. förlossningsrädsla. Andelen planerade kejsarsnitt p.g.a förlossningsrädsla varierar mellan förlossningssjukhusen. Diagnos Horror partus fick 5,9% av alla föderskor i Finland 2011. 24% av de kvinnor som genomgick kejsarsnitt hade förlossningsrädsla som orsak.

Dagarna i Jyväskylä var fyllda med intressanta och givande föreläsningar. Nedanstående text är ett sammandrag av ett av föredragen.

Psykolog, psykoterapeut Riikka Airos anförande behandlade förlossningsrädslans psykologi. Förlossningsrädslans innehåll, en meta-analys (Sheen & Slade 2018):

förlossningen går inte att förutsäga
rädsla för det okända
risk att skadas och för outhärdlig smärta
misstro till egen förmåga att föda, rädsla att mista kontrollen och inte få hjälp av personalen
att inte få tillräcklig information om förlossningens skeden
dåliga erfarenheter från egen eller andras förlossningar

Vår förmåga till självreglering avgör hur vi klarar press och hur vi kan lugna ner oss under stress samt även, vid behov, kunna aktivera oss. Denna förmåga växlar mellan mänskor och avgörs av både genetiska faktorer och av upplevelser under livets gång. Grunden läggs redan i den tidiga anknytningen. Upplevda trauman kan försämra förmågan till självreglering. Både sviktande fysisk hälsa och svår livssituation försvårar den självreglering som en kvinna har nytta av under förlossningen. Förlossningsrädsla är en starkt obehaglig upplevelse med inslag av skuld och skam. Den medför känsla av antingen överaktiverat eller passiviserat känsloläge. Känsla av hopplöshet, utanförskap, vrede och hjälplöshet förkommer ofta.

Ett gott bemötande är a och o vid förlossningsrädsla

För den professionella gäller det att självsöka ett medvetet inre lugn och ge akt på sitt kroppsspråk samt ge klienten merparten av utrymme och tid. Lyssna aktivt, använd naturlig ögonkontakt och balansera röst och tonläge. Skapa ett störningsfritt utrymme och ombesörja fysiska behov t.ex. temperatur, vatten att dricka, naturlig beröring. Uppehåll samtalets struktur gällande tid, uppbyggnad och målsättning. Sträva till att ge åskådlig och tydlig information. Ha som målsättning att minska skammen och visa på det normala. Målsättningen i vården av förlossningsrädsla bör främst rikta in sig på att öka känslan av trygghet. Samtidigt ökas även förtroendet för den egna kroppens förmåga samt tilltron till personalens kunnande och vilja att hjälpa växer. Övningar i egen kroppsmedvetenhet och avslappning samt kontakt till egna känslor och fantasier kan vara till stor nytta inför en kommande förlossning. Ett respektfullt bemötande skapar förutsättningar för en förändringsprocess i föderskans inställning till sin kommande förlossning. Ett misslyckat möte kan bli till hinder för förändringen och i värsta fall orsaka ännu ett trauma för kvinnan.

Vår uppgift blir att vara barnmorskor för denna förändring, inte kirurger som opererar bort problemet. En hoppfull, lyssnande och vänlig atmosfär kan möjliggöra denna förändring.

Stort tack till Sjuksköterskeföreningen för stipendiet som möjligjorde mitt deltagande i kongressen.

Susanne Värnström
Familjebarnmorska, mödrarådgivningen i Jakobstad

(bild: pixabay.com / SeppH)