En ROBOT vecka

Veckan som gick har varit som att jobba som en robot. Upp-iväg-kontoret-jobba med Vård i Fokus-träff-svara på mail-möte-lunchmöte-kontoret-svara på mail-jobba med Vård i fokus-VennyGala-hem-sova-upp-iväg-Sjuksköterskedagar2015-middag-mail-korrekturläsning……… listan tar inte slut och samma uppgifter och även nya kommer pånytt igen.

Vad gjorde detta till en robotvecka? Joo, känslan av att jag inte han känna efter inte hann tänka mig för utan bara systematiskt utförde olika uppgifter och tog till mej olika roller. Färdigt i mitt undermedvetna programmerade roller. Olika roller för olika situationer. De olika rollerna innebär specifika arbetsmoment och specifika arbetsuppgifter. Det gick egentligen riktigt bra, sålänge jag inte stannade upp för att känna efter. Är det såhär jag vill jobba? Är det såhär jag vill att dagens vårdare skall jobba? Dagens samhälle är hektiskt och takten är många gånger allt för hård. Produktiviteten styr och ekonomi flåsare en i nacken. För att klarar av, och för att få så mycket som möjligt gjort är man tvungen att stänga av sina känslor och istället fokusera på att prestera. Koncentrera sig på de olika moment som måste slutföras. Se till att alla specifika moment blir avklarade, för att sedan kunna tänka ”jag fixade det” ”jag fick allt gjort”.  Sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor och akutvårdare låter detta bekant? Hur ofta läger ni er utmattade i sängen och märker att ni egentligen inte har ett hum om vad som hänt under dagen, ni bara vet att hårt har det gått.

En robot är för oss många en ”manick” utan känslor och tankar. Framför mina ögon ser jag en metall-varelse med olika blinkande knappar och lampor. En varelse som rör sig ryckigt och som talar monotont. En varelse som är programmerad att utföra något som en människa bett den göra. Varelsens hjärna är en dator, en dator som styr. Men, vem styr datorn? Joo det är vi, människan med tankar och känslor, som hanterar datorn. Det är vi som är hjärnan bakom det hela. Det är ju en trygg tanke att veta. Alltså, roboten fungerar inte utan oss. Men, kan vi i framtiden fungera utan en robot. Kommer vi att klara av att utföra ännu mera och ännu effektivare.

Hade idag möjlighet att på Sjuksköterskedagarna 2015, lyssna till en paneldiskussion ”Onko robotti tulevaisuuden sairaanhoitajan paras kaveri?” (egen översättning: Är roboten framtidens sjukskötares bästa vän). Diskussionen var fantastisk! Mitt i prick! Tänk om jag skulle ha haft en robot som hjälpte mig under veckan som gått. En robot som skulle ha utfört de uppgifter där tankar och känslor inte behövs. Jag, hade kunnat koncentrera mig på det viktiga. Tänk om roboten på avdelningen skulle dela ut maten, dela medicinerna, rada byke, före smutsbyke, bädda sängar, vädra, dokumentera, sätta på kvällskaffet, göra beställningar till apotek och till köket, beställa laboratorieprov och röntgen, påminna läkaren om ordinationer, meddela fysioterapeuten att nu behöver vi hen………
Tänk så mycket tid jag som vårdare skulle få till att finnas brevid patienten samt tid att finnas till för anhöriga. Jag skulle ha möjlighet att verkligen vara närvarande i mitt arbete. Jag skulle ha möjlighet att göra det jag för 25 år sedan trodde att en vårdare skall göra.
Men, vad om roboten får ”kortslutning” och börjar rusa omkring med blinkade ögon och tjutande små lampor på huvudet tillika som den delar ut fel mediciner, fel matbrickor och beställer fel provtagningar? Då är det väl bara att ”shut down” tryck på OFF-knappen, för bakom varje robot finns en dator och bakom den en människa. Farligt tänker endel, nej aldrig en robot i vården säger en annan.
Men tänk så vår verklighet ser ut idag! Idag springer vårdarna omkring, många trötta och överarbetade. Enda skillnaden från roboten är att de blinkande lamporna saknas. Och joo, tyvärr det händer, patienterna får fel mat, fel mediciner och fel vård. Och vårdaren kryper på kvällen i säng med en gnagande känsla av dåligt samvete, dåligt samvete över saker som gick fel och tid man inte hade att ge till patienten. Det som tär mest på dagens vårdare är känslan av otillräckligthet.

 

Välkommen kära robot, hjälp oss att utföra vårt arbete med gott samvete och med stolthet!!
Proude to be a nurse!
-sandra-
Verksamhetsledare för SFF
 www.sffi.fi