Under min första tid på skyddshemmet (NAFGEM Network against Female Genital Mutilation) blev jag överöst med information om hur man arbetar och hur man försöker sprida kunskap om följderna av kvinnlig könsstympning i samhället.
En av socialarbetarna på skyddshemmet plockade fram en modelldocka för att visa hur de olika stegen av könsstympning kan se ut:
Steg 1.
Delvis eller totalt borttagande av klitoris (klitoridektomi).
Steg 2.
Delvis eller totalt borttagande av klitoris samt de inte blygdläpparna, med eller utan bortskärande av de yttre blygdläpparna (excision).
Steg 3.
Förminskande av den vaginala öppningen. Man skär och sammanfogar de inre och de yttre blygdläpparna, med eller utan borttagande av klitoris (infibulation).
Steg 4.
Övriga skadliga ingrepp på det kvinnliga könsorganet, t.ex. bränning och piercing. Kvinnan som informerade oss berättade även att man i vissa områden av Tanzania förlänger klitoris genom att knyta ena ändan av en tråd kring denna och den andra ändan kring foten. Man vickar sedan på foten likt som när man trampar på pedalen till en symaskin. Detta ska senare vara mer behagligt för mannen under samlag.
Komplikationer
Bilderna nedan visar komplikationer i samband med förlossning samt infektion.
Det är inte bara masaiflickor som skärs om utan även pojkar. Denna ritual utförs då en pojke ska blir man och sker när pojken själv är redo. Detta kan alltså ske från mycket ung ålder (12–13 år) om pojken själv vill. Pojkarna lämnar sina byar och stannar i skogen ca 3 månader. Där får de bland annat lära sig att jaga och ta hand om sin framtida familj. När pojkarna återvänder till byn anses de redo att gifta sig/skaffa familj. Precis innan de återvänder hem sker omskärelsen. Under ingreppet får pojken under inga omständigheter uttrycka någon smärta, alltså inte ett ljud eller en enda tår. Visas smärta under ingreppet är pojken en skam för byn och får i många fall inte återvända hem. Detta för att han inte kunde ta ingreppet och dess smärta som en ”man”
Organisationens (NAFGEM) mål är att stoppa kvinnlig könsstympning helt genom undervisning och försök till att fånga upp dessa flickor som man tror kommer utsättas för detta, men starka traditioner gör det hela svårt. Många gånger när NAFGEMs bilar åker ut i byarna för att hämta utsatta flickor gömmer föräldrarna flickorna. Man försöker därför bland annat stötta dem ekonomiskt så att ingreppen kan utföras på sjukhus under mer hygieniska förhållanden.
Jag har nu spenderat ca 2 månader på skyddshemmet, ca 3 gånger i veckan. Jag har fått en relation till många av flickorna, men det är svårt att prata om känsliga ämnen trots att de vill lära sig mer om sina egna kroppar. En av flickorna är klart traumatiserad av något, hon kan ligga och skrika i timmar. En av gångerna fördes hon till sjukhus ock fick sederande i.v under två dygn. Jag tror aldrig man kan förstå vad en del av dessa tjejer gått igenom och vad så många flickor i världen blir utsatta för.
Nu efter nyår åker många flickor tillbaka till sina skolor. Jag kommer därför försöka träffa chefen på skyddshemmet för att undersöka om det finns något mer att jobba med. Ikväll kommer jag att delta i en självförsvarsklass som en kvinna från Tyskland kommer och lär flickorna varje år!
-Johanna-