Styrelsemedlemmarna i Sjuksköterskeföreningen i Finland rf har blivit ombedda att göra en presentation av sig själva till bloggen. Så här kommer nu en presentation av styrelseledamoten från Västra Nyland.
Hej!
Katarina Ekberg heter jag och sitter med Sjuksköterskeföreningens huvudstyrelse som representant för regionalföreningen i Västra Nyland.
Jag är hemma från Ekenäs och bor nu sedan många år i Tenala som ligger ca 15km utanför Ekenäs. Med i huset finns min fina katt Skorpan som i sommar fyller 16 år. Alla ni som har/haft djur som blivit gamla vet vilken klokhet man oftast får beundra i dem, de blir bara ”bättre och bättre”.
Fritidsintressen för mig just nu är Physiopilates och promenader. Skall även börja en kurs i silversmide. Precis invid mig har vi skog och jag har senaste åren stiftat bekantskap med motorsågsarbete. Gör nog mest röjningsarbeten med den (absolut inga stora träd). Att få vara i skogen och arbeta är skönt, där förenas nytta med nöje genom både frisk luft och motion på ett mångsidigt sätt. Och dessutom roligt att efteråt se vad man åstadkommit.
Jag blev färdig sjukskötare (med inriktning i medicinsk- och kirurgisk sjukvård) 1996 från dåvarande Ekenäs Sjukvårdläroanstalt. Efter dimitteringen jobbade jag inom hemvården/hemsjukvården i Ekenäs i ca ett år. Sedan fick jag chansen att åka till England för att arbeta. I ett drygt år jobbade jag på en neurokirurgisk avdelning på Addenbrookes hospital i Cambridge. Det var ett ytterst lärorikt år på många sätt. Det var krävande och jag fick lära mig en bra grund och fick dessutom vänner för livet.
Kom tillbaka till Finland 1999 och började uppdatera min examen till yrkeshögskoleexamen. Fick sommarjobb på Västra Nylands sjukhus kirurgiska avdelning och där har jag varit sedan dess. ”Sommarjobbade” på övervakningsavdelningen några somrar. Och har senaste åren varvat mellan två avdelningar, den kirurgiska och den dagkirurgiska. Mycket har hänt under alla dessa år och sedan 2016 har sjukhuset i Ekenäs gått under namnet Raseborgs sjukhus. Alla förändringar till trots, så kvarstår stadigt vikten av patientkontakten och goda kolleger som hjälper en framåt. Och för det är jag tacksam.
Ja, ödet kan föra en märkliga vägar bara man vågar nappa på och så har det också gått med mitt deltagande i Sjuksköterskeföreningen. Medlem har jag varit sedan studietiden. Jag har inte varit någon ”föreningsmänniska” förut, så blev lite förvånad då jag blev tillfrågad om jag kunde ställa upp i styrelsem för Sjuksköterskeföreningen i Västra Nyland. Så från våren 2012 kom jag då med som suppleant. Jag håller mig gärna ”osynlig” så sådana här förtroendeuppdrag är ett bra sätt för mig att komma ur bekvämlighetszonen och det fick jag fortsatt pröva på när jag våren 2014 kom med i huvudstyrelsen. Det var nog pirrigt och jag funderade nog vad jag riktigt gett mig in på. Redan ordet `sekretariatetet´ gav respekt och jag tänkte att de andra ledamöterna var ”överskötare och avdelningsskötare” och jag funderade hur jag som ”vanlig” sjukskötare skulle passa in. Nåja, redan första träffen med de övriga styrelsemedlemmarna visade att min oro var helt obefogad. Jag blev varmt välkommen och det kändes spännande att se vad styrelsearbetet skulle föra med sig. Det har varit riktigt intressant och en fin chans att få pröva på något helt annat från mitt vanliga arbete.
Styrelsearbetet i huvudföreningen har gett många nya upplevelser och möjligheter att träffa olika människor man annars nog inte skulle ha gjort. Möten har vi ca 6 per år och datumen är alltid planerade i god tid, så man kan passa in det bra. Inför mötena är det en hel del material man skall bekanta sig med, mest olika stipendieansökningar. Ett stort ansvar som vi alla delar på. Det är nog med en viss osäkerhet som jag kommer till mötena (har jag tänkt ”rätt” gällande olika saker jag funderat på hemma), men osäkerheten kan man snabbt kasta av sig. Dessutom kan man känna sig trygg med vår fina topp-trio på Annegatan, det vill säga Sandra (verksamhetsledare), Doodi (verksamhetskoordinator) samt vår ordförande Annika.
Tillbaka till regionalföreningen i Västra Nyland, där jag sedan våren 2016 fungerat som sekreterare, så det har varit en del olika roller att få att passa ihop. Sakta men säkert lär jag mig och gör så gott jag kan.
Som sagt, fast jag vill vara ”osynlig” så är jag tacksam över människor som ser min potential även om jag inte alltid gör det och på det sättet får mig med. För jag är lite en sådan här typ; jag kanske inte hoppar i själv, men ge mig en liten puff så simmar jag sen nog ändå framåt.
Det gör gott att pröva på något nytt som man kanske aldrig trodde att man skulle göra. Det har de senaste åren för mig varit bl.a att komma igenom ett maraton, att sjunga i kör och att börja vinterbada. De har alla krävt mod på sina egna och olika sätt och blir till helt egna berättelser. Sen är det i vardagen de ”små” sakerna man kan göra för att överträffa sig själv, t.ex jag som inte vågar gå i mörkret allena överraskade mig plötsligt när inspirationen och chansen fanns där och bra gick det.
Sjuksköterskeföreningen är en otrolig fin och fungerande verksamhet på många sätt och det skall bli spännande att följa med utvecklingen.
Tack för mig.
Katarina